Jag skulle vilja säga att sommaren är den absolut bästa årstiden, det är varmt, man får ett långt lov ifrån skolan, man har all tid i hela världen. Jag mår alltså bra. När man kommer mellan höst och sommar och man tänker tillbaks så är ju sommaren världens härligaste. Samtidigt är det ju så mysigt med höst, man får krypa ner i varma filtar med hur stora koppar te utan att någon bryr sig. Däremot börjar skolan, man har ingen tid alls till någonting och allt blir mer eller mindre kaos från att det har varit tvärtom.

 

Just nu ligger jag på en punkt där emellan, jag vet inte om jag vill lämna sommaren bakom mig och kliva in i den mysiga årstiden hösten och förbereda mig inför vintern. Jag har däremot inget val och får helt enkelt välja att tända en massa ljus för att komma ifrån mörkret, planera allt i minsta tid för att slippa stress och arbeta med mig själv för att sänka pressen på mig själv. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen.