kärleksfullt

fokus är ju väldigt överskattat ju, eller vad säger ni :p
 
Jag är så glad att jag faktiskt har dessa vänner i mitt liv. Vi har gått i samma klass sedan i sjuan men börjat umgås nu sista året och det är jag så lycklig över för dem får mig alltid på sånt jäkla bra humör. Helt klart dem bästa tjejerna jag vet. 

ork

Någonting jag har lite av är just ork, det är inte det att jag är lat utan jag kan bara inte. Jag säger inte att jag inte är lat för det är jag men jag har fortfarande gränser och är inte latare en någon annan tonåring. Däremot har jag så mycket jag vill hinna med att göra under t.ex en dag, men sen slutar det med att jag ligger i sängen/soffan och halvsover för orken inte räcker till. Det finns liksom inget kvar, det är tomt i hela kroppen. Jag kan tänka och peppa mig själv så himla mycket men sedan när jag ska resa upp och göra det så tar det stopp.
 
En grej som får lida väldigt mycket utav dethär är bloggen. Jag måste prioritera skolan, jag måste ta all ork jag kan hitta i min kropp för att klara av att gå i skolan hela dagen och sedan kämpar jag för att göra eventuella läxor. Efter det är jag död. Vissa dagar går lättare än andra och ibland orkar jag även sätta mig ner och blogga, göra det jag älskar helt enkelt. Så det är inte det att jag skiter i bloggen vissa dagar, jag tänker på bloggen minst en gång per dag och kommer på en massa inlägg att skriva, jag har verkligen en massa insperation och bilder jag vill ta och inlägg jag vill skriva, men orken finns inte.
 
Jag kämpar så gott jag kan, hade jag kunnat hade jag fotat och bloggat dag ut och dag in. Men det går inte som det ser ut just nu, men jag kämpar. Och kämpar man för något kommer man till slut nå det, eller hur?
 

bästa av situationen

Jag skulle vilja säga att sommaren är den absolut bästa årstiden, det är varmt, man får ett långt lov ifrån skolan, man har all tid i hela världen. Jag mår alltså bra. När man kommer mellan höst och sommar och man tänker tillbaks så är ju sommaren världens härligaste. Samtidigt är det ju så mysigt med höst, man får krypa ner i varma filtar med hur stora koppar te utan att någon bryr sig. Däremot börjar skolan, man har ingen tid alls till någonting och allt blir mer eller mindre kaos från att det har varit tvärtom.
 
Just nu ligger jag på en punkt där emellan, jag vet inte om jag vill lämna sommaren bakom mig och kliva in i den mysiga årstiden hösten och förbereda mig inför vintern. Jag har däremot inget val och får helt enkelt välja att tända en massa ljus för att komma ifrån mörkret, planera allt i minsta tid för att slippa stress och arbeta med mig själv för att sänka pressen på mig själv. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen.

vissa av er vill man bara ge en stor kram till

Fick denna kommentar för några dagar sen och shit vad det berörde. Du som kommentera vet vem du är och jag vill verkligen säga stort tack, och ge dig världens största kram genom dataskärmen.
 
Har börjat lägga ut mer och mer bilder då mina ärr på benen syns mer, just för det är faktiskt ingen att skämmas för. Alla har olika historier och man ska inte behöva skämmas för den man är. Alla är fortfarande lika mycket världa, med eller utan ärr eller andra grejer. Jag får höra ofta att jag är stark som vågar visa vem jag är, att jag går min egen väg osv. Men det är inte lätt och jag får självklart grymt mycket kommentarer om vad jag gjort på bena, om det är ärr osv, osv. Jag blir inte ledsen, för jag vet att det finns där. Jag blir istället arg, på att folk överhuvudtaget ska påpeka detta.
 
Jag har aldrig riktigt skrivit ett sånt här inlägg, så det känns lite läskigt att faktiskt publicera detta men jag vill vara en förebild och visa att jag är stark i den jag är och jag vill även att ni ska vara det!!

favoritserier

 
 

Mig

Känner att jag glider mer och mer ifrån bloggen. Då menar jag inte att jag inte uppdaterar så mycket jag kan utan att jag inte öppnar mig lika mycket längre. Jag har ju bloggat länge, flera år, och jämför man med mina gamla inlägg kunde jag på något sätt skriva mer vad jag gjorde och inte lämna så mycket saker utanför. Det var helt enkelt som en dagbok, sedan är det ju vissa saker jag inte skrev då också men känner att jag inte skrivet någonting längre.
 
Kollar man igenom mina senaste inlägg är dom på något sätt så ytliga och inte alls personliga, visst, jag kunde egentligen skriva vad som helst förut när jag hade typ 3 läsare men det borde inte vara någon skillnad ändå. Jag tänkte börja bli lite mer personlig i min blogg, skriva mer om mig och mitt liv. Jag har verkligen inte något intressant liv men jag har ändå åsikter och saker jag vart med om som jag förr eller senare kommer kunna skriva ut.
 
Jag älskar verkligen bloggar som skriver åsiktsinlägg och personliga inlägg, man får en sån bättre bild utav människan och jag har på senaste tiden hört en hel del saker som verkligen inte är sanna som jag faktiskt vill ta tag i och nu faktiskt visa vem jag är.
 

RSS 2.0